Vad är din värsta mardröm?

Att vara förälder till offret eller förälder till gärningsmannen? Har funderat ganska mycket på det ett tag (sen i söndags när jag fick veta att det overkliga hänt). En 16-årig kille har erkänt mordet på en jämnårig flicka som han känt sedan barnsben. Hur kan det hända? Jag tror inte (vill inte tro?) att det funnits något motiv bakom utan att det varit en rad tragiska händelser som slutat på jävligt fel sätt. Alla tycker synd om offrets familj, släkt och vänner men vem tycker synd om en vilsen 16-årig som helt plötsligt tituleras mördare? Läs mer om dådet här. Som jag ser det har detta ofattbara inte bara ett offer.