OSinvigningen igen

Det är alltid spännande och förväntansfullt att bänka sig framför invigningen. med tanke på Pekings perfektionism förra gången var man om möjligt ännu mer pirrig. Hur skulle vi (ja, det var så det kändes. London är ju praktiskt taget hemmaplan) leva upp till världens förväntningar om det mest perfekta och spektakulära någonsin? Men London skötte sig superbra trots att det inte ens hann att bli långtråkigt. Den delen i invigningen som brukar ägnas åt landet och dess historia brukar i stort sett alltid bli för lång och framför allt en smula obegriplig. Jag tycker det var en lagom lång, lagom skrytsam och lagom på alla sätt. Det kändes mordernt och kul. Det jag tyckte inte var så bra var väl när (Sir) Paul MC efter eldens tändande skulle lira lite. Blev besviken, men så är jag inte direkt någon fan av varken honom eller Beatles. Förutom det var invigningen av OS i London 2012 alldeles, alldeles underbar!