Läste en artikel härom dagen. Den handlade om en muslimsk kvinna i USA som förlorat sin så i terrorattentatet mot WTC. Sonen arbetade i tornet som träffades av flygplan två. Han var född i New York och hade just fyllt 28 år. Kvinnan, hans mamma, beskrev hur hon inte hade legitimitet att sörja... i egenskap av muslim. Detta är en bortglömd grupp helt klart. det fanns ju en hel del offer som inte hade sitt ursprung i Amerika. Var man dessutom muslim eller kanske sekulariserad men från mellanöstern hade man inte samma "rätt" som riktiga amerikaner att sörja. Horribelt!

En annan bok på samma tema är Paradisträdgården av Amy Waldman som är en stark samtidsroman om livet efter 11:e september. "En jury samlas för att utse det bästa förslaget i en arkitekturtävling för ett minnesmärke där World Trade Center tidigare stod på Manhattan i New York. Deras röster faller på en grön och frodig trädgård, och när kuvertet med den anonyma vinnaren äntligen öppnas visar det sig vara en amerikansk muslim. Hans främsta försvarare är oväntat en änka som förlorade sin man i terrorattacken. Det blir upptakten till en skakande strid om rätten att sörja, om identitet, konst och tro.
Paradisträdgården är en ytterst angelägen roman om vad främlingsfientlighet kan göra med oss människor. Amy Waldman skildrar de olika individerna i ett skräckslaget New York fullt av sörjande, aktivister och byråkrater - alla medmänniskor som kämpar för att nå fördelar och slåss för sina egna ideal."

Ni kan köpa den på Bokus. Det är också därifrån jag lånat texten om handlingen i boken.