Tillbaka efter en timmes promenad på Gärdet. På vägen hem gick jag Valhallavägen fram och tittade till Stockholms Stadion. I natt drömde jag om en tidigare arbetskamrat. Han var om möjligt ännu gulligare och charmigare än i verkligheten. I bland kommer jag liksom på att jag saknar visssa människor som jag inte trodde var så betydelsefulla för mig. Tydligen är det så att vissa sätter avtryck.